– Funderingar efter en upphandlingskonferens/branschdialog 3 oktober 2018

Av: Maja Söderberg

Efter en halvdagskonferens i Växjö är det några saker som jag tycker framträder väldigt tydligt:

  • Offentlig sektor/offentliga kök vill gärna handla mer lokalproducerat. Det gör också att de ofta är beredda att betala lite mer för detta.
  • De försöker, men lyckas oftast inte, att göra sina upphandlingar tillräckligt attraktiva för mindre och lokala producenter.
  • Där man fått till affärer som både producenter och de offentliga köken är nöjda med, är då det offentliga har gjort processen enklare och kontraktet anpassat efter den specifika producenten t.ex. genom olika testperioder och direktupphandlingar.
  • Om man som producent vill sälja till den offentliga sektorn, är det smartaste att ta en personlig kontakt och berätta vad man har att sälja och hur man vill sälja det. Producenter är i en position att kunna ställa krav på den offentliga kunden, inte bara rätta sig efter deras krav.

Redan den första talaren, en upphandlare från Västerviks kommun, sätter huvudet på spiken, även om hon nog inte inser det själv. I programmet heter hennes punkt ”Leverantör till offentlig sektor blir man inte på en dag – det tar tid”. Och bara av det som den rubriken förmedlar finns ju mycket av pudelns kärna: som producent, särskilt en mindre sådan, väljer jag såklart hellre en kund där jag snabbare får ett avtal klart, än att lägga ner en massa tid för att ev. i slutänden vinna en upphandling. Hon uttrycker också en tydlig besvikelse över att när t.ex. en kommun gjort stora ansträngningar, genom t.ex. producentmöten, information och dialog, är det inte ovanligt att anbuden uteblir. Min slutsats av det är att då har ju kommunen helt enkelt inte lyckats göra sina önskemål tillräckligt attraktiva för producenten, utan denna säljer hellre in någon annan kanal.

En annan upptäckt som grupperna gör är att de flesta konferensdeltagarna är upphandlare och myndighetsrepresentanter – antalet producenter på konferensen är väldigt liten. Kanske bara detta att gå på en konferens på dagtid, en dag då skolorna dessutom har studiedag, är helt feltänkt. Nyttan för producenten är liksom alldeles för avlägsen. Och många kan inte heller komma ifrån gården vid en sådan tidpunkt.

En av producenterna på plats är Lars-Erik Johnsson. Han driver nötköttsuppfödning på Osaby säteri, men representerar också den ekonomiska föreningen Bonnakött under konferensen. Bonnakött är också en av de lokala (sammanslutning av) producenter som har ett avtal med en kommun.

Lars-Erik berättar om en svårighet de har med sitt kommunala avtal:

– Inga beställningar görs på nästan ett år och sedan får man plötsligt – utan framförhållning – en beställning på 300 kg köttfärs, berättar han. Det blir ju väldigt svårt: djuren måste hinna både slaktas och hängmöras, fortsätter han.

Han tycker också att, precis som att de som producenter i upphandlingen måste lova att kunna leverera en viss mängd, måste den offentliga motparten vara beredd att göra samma löfte, dvs. även kommunen måste lova att köpa en viss mängd. Utan ömsesidighet blir det ju inte särskilt attraktivt att vilja sluta avtal med offentlig sektor.

Jag går ifrån konferensen med rätt många nya insikter. Inte bara det att det finns en stor efterfrågan av lokalproducerad mat från den offentliga sektorn. Men också att vi som producenter faktiskt måste bli bättre på att ställa krav, så att anbuden passar oss. Det är vi ju verkligen i en position att göra när efterfrågan finns. Och att de offentliga kunderna/upphandlingsenheterna verkligen måste tänka en vända till och faktiskt anpassa sina upphandlingar efter producenternas verklighet  – annars kommer det även fortsättningsvis bli stora grossister, med anställda som är proffs på att skriva anbud, som vinner upphandlingarna.

Men jag har också stärkts i min tro på att det är viktigt att få till en lösning där lokala producenter blir viktiga leverantörer till de offentliga köken. Ett långsiktigt kontrakt med en kommun eller region kan ge lokala producenter en stabil, ekonomisk grund att stå på. Om mer av den offentliga maten lagas på lokala råvaror, kommer också den lokala matproduktionen kunna växa, det är inte en obetydlig mängd livsmedel som konsumeras i de offentliga köken. Och sist, men inte minst, att laga t.ex. skolmat med lokala råvaror fyller en oerhört viktig pedagogiskt funktion.