Av: Maja Söderberg, 14 december 2018

Våren 2018 sådde Ellinor Helgeson de första fröerna i sin vertikala, hydroponiska odling. Nu är ytan i hennes nybyggda “växthus” utnyttjat ungefär till hälften och odlingstornen är fyllda av örter som basilika, mynta, persilja och citronmeliss, men också av ätliga blommor och blad såsom ringblomma, sallad och mangold. Att odla vertikalt har förutspåtts öka kraftigt inom den närmaste framtiden, men då främst som ett odlingssystem inne i städerna. Ellinors odling ligger istället på föräldragården Björkekull, ungefär 3 mil nordöst om Växjö. Kunderna är främst restauranger i Växjö, men hon levererar också till det närliggande matkasseföretaget Familyfood.

När jag besöker Ellinor är landskapet täckt av ett fint lager pudersnö. Men inne i “växthuset” är det 24 varmt. Växterna har natt, så växtbelysningen är släckt.

– De har natt när vi har dag, för att jag ska kunna jobba utan att växtbelysningen är på, berättar Ellinor. “Växthuset” är nybyggt, här hade vi tidigare en spannmålstork, fortsätter Ellinor.

Men Ellinors växthus ser inte alls ut så som man är van vid att ett växthus brukar se ut. Där ett växthus brukar bestå av glas eller plast som släpper in solljus, har Ellinors växthus inte ett enda fönster. Det är istället ett välisolerat rum, där innerväggarna är täckta av plåt och golvet av en lättstädad plastmatta. Bladgrönsakerna och örterna som Ellinor odlar växer i 2,4 meter höga odlingstorn. Mellan varje rad finns LED-lampor, också de vertikalt placerade. Rummet är så pass välisolerat att det inte behöver någon annan värmekälla än växtbelysningen, berättar Ellinor, ibland måste det istället kylas av, fortsätter hon. Och ventilationen är viktig, luften byts ut varje timme, berättar hon.Gården Björkekull har varit i släkten i 200 år. Björkekull var mjölkgård fram till -95, då Ellinors föräldrar slutade med mjölkkorna och istället var med och startade Farmartjänst Värend. Men nötdjur håller de fortfarande på gården, tillsammans med en flock maffiga ardennerhästar.

Korna är hjärtat i gården, berättar Ellinor. Utan dem hade det definitivt inte varit lika fint här – de håller landskapet öppet och är viktiga för mångfalden. Själv har Ellinor alltid velat bli bonde. På gymnasiet gick hon naturvetenskapligt program med inriktning naturbruk på Ingelstadgymnasiet. En utbildning som hon tyckte gav henne en bred helhetsbild av både jordbruk, natur och djurkunskap. Hon uppskattade att det var mycket praktik och studiebesök och att ha många klasskamrater med liknande intressen – ett nätverk som hon fortfarande har nytta av.

Sedan hon var 14 år gammal har hon också vetat att det är på föräldragården hon vill bo. Ellinors kärlek till Björkekull är tydlig, liksom hennes drivkraft att kunna jobba hemma på gården, nära barnen. Däremot har hon inte varit säker på om det skulle bli så, om hon kunde få det att passa in i livet. Odlat har hon gjort så länge hon kan minnas och att ta egna frön började hon med redan som 7- eller 8-åring.  

Själva idén till företaget Prima Primörer har Ellinor, tillsammans med sin man, filat på i ungefär 5 år innan hon nu gjort verklighet av idén.

– Vi har räknat, gjort ritningar, gjort efterforskningar på utrustningen och ansökt till Länsstyrelsen om “Investeringsstöd” som vi blev beviljade förra året, berättar hon. Länsstyrelsen har varit en väldigt stor hjälp, fortsätter hon. Inte bara ekonomiskt, utan det har också varit betydelsefullt att någon annan har trott på idén. Tack vare startstödet har vi fått en extra bra start, vi har kunnat ha en längre testperiod med olika sorter utan den ekonomiska pressen, fortsätter hon.

Med sig i bagaget har Ellinor många års erfarenhet av arbete i livsmedelsbutik. Därifrån har hon skaffat sig erfarenhet av kundkontakter, kunskap om vad som säljer under de olika årstiderna, men också en uppfattning om priser. Det var trevligt, tryggt och lärorikt, berättar hon.
– Men innerst inne har jag nog alltid varit företagare. Sedan vill jag att mina barn ska få veta var maten kommer ifrån och hur den produceras, precis som jag själv fick ifrån mina föräldrar, fortsätter hon.

Odla året om

Det som hållit henne ifrån att satsa på att jobba med odling tidigare är att hon inte har kunnat lista ut hur hon skulle kunna få en inkomst året om – alltså även under vintern. Just den utgångspunkten: att kunna odla hela året – verkar vara den allra viktigaste och det är utifrån den hon har designat sitt företag och sitt odlingssystem. Till skillnad från de flesta andra odlare i Sverige har Ellinor nu sin lågsäsong på sommaren och sin högsäsong på vintern.

Hon har valt att odla växter som främst konkurrerar med importer, inte med lokala odlare.
– Den marknaden kan man inte mätta, menar hon. Idén började gro när Ellinor var föräldraledig. Hon odlade då till husbehov, men hade svårt att få till tiden för odlingen. Samtidigt kände hon att odling var något hon skulle vilja ägna mycket mer tid åt, något hon skulle vilja göra varje dag.
Den hydroponiska tekniken hittade hon och hennes man på nätet. De började snart fundera på hur de skulle kunna bygga ett sådant system. Först tittade de på att installera den i en container eller tillfällig byggnad. Svårigheten med containrar är att de inte är isolerade, varför kylan skulle bli ett problem. Likaså blev ytorna otillräckliga. Så när föräldragården kom med i bilden föll alla bitar bara på plats. Då fick de plötsligt grundförutsättningarna för att kunna bygga en långsiktig lösning. Ellinor började med pytteliten provodling inomhus. Andra provodlingen bestod av sex odlingstorn i en liten växthustunnel.
– Det växte, berättar Ellinor med ett leende!

Följande år testade hon i ett garage med odlingslampor. Så innan hon fattade det stora investeringsbeslutet hade hon provodlat och utvärderat i tre steg.

Från provodlingarna gjorde hon en leverans per säsong till restaurangen Villa vik och Tofta strand utanför Växjö. De var mycket nöjda, vilket gav Ellinor energi och känslan av att vara på rätt väg.  

Nu var Ellinor redo för det stora beslutet: att investera i ett 125 kvm växthus plus kontor och packutrymme på föräldragården Björkekull. Hon berättar att många entreprenörer har varit involverade i byggandet. Utrymmena är också förberedda för en utökning, dels av odlingsytan, men också i form av ett packutrymme på bottenplan dit man kommer kunna hissa ner skörden. Även utlastningsutrymmet är isolerat, så det går att jobba där även om det är många minusgrader utomhus. För det är känsliga varor som inte får bli skadade på vägen. Allt kunden får ska vara nyskördat, då håller de länge, upp till 10 dagar åtminstone. Ellinor skördar enbart på beställning.

Ingen jord – inga krukor

Ellinor drar upp plantorna i små pluggar, också de under lampor, men inte i ett vertikalt system, utan i ett sticklingsskåp med automatisk bevattning. Pluggplantorna planteras sedan ut i tornen. Ellinor förevisar mig hur det går till: hon plockar ner ett odlingstorn, istället för jord använder hon ett plastmaterial för att hålla plantorna på plats. Hon viker det på mitten, stoppar in pluggplantorna och sedan alltsammans tillbaka i tornet som sedan sätts på plats igen.

– För kunderna är det en stor fördel att jag inte odlar i jord, menar Ellinor. Att hantera jord i restaurangkök är alltid ett problem. Nu slipper de även att hantera krukor, fortsätter hon. Både hon själv, och hennes kunder tycker också att förpackningen är viktig. Hittills har hon levererat i plastpåsar, men håller för närvarande på att prova olika slags komposterbara behållare, bl.a. har hon hittat en hon tycker om som är gjord av bambu.  

Hela odlingssystemet har en automatisk bevattning. I en tank blandas konstgödsel med vatten som sedan med hjälp av en liten pump leds ut till odlingstornen.

Nära kontakt med kunderna

När Ellinor pratar om kunderna strålar hela hon. Det märks att hon gillar kundkontakten och kunderna har varit otroligt positiva så här långt.

– Vilken häftig känsla det var första gången jag fick en bröllopsmeny skickad till mig där namnet Björkekull fanns med, berättar hon!
Hon försöker hela tiden ta emot feedback och väljer sorter utifrån kundernas önskemål. Bland kockarna finns både de som är väldigt kunniga andra inte. Då gäller det att tillsammans skapa det bästa valet. Ellinor bidrar med sina kunskaper och kockarna med sina. Det är tydligt att hon lägger mycket tid på att testa sorter och grödor. När någon tyckte att basilikabladen var för stora för att dekorera smörgåstårtor med, testade hon många nya basilikasorter innan hon hittade en med mindre blad, men fortfarande med en riktigt bra smak. Hon har regelbunden kommunikation med sina kunder: ringer eller SMS:ar när det är dags att lägga beställningar. Storkunderna Villa vik och Tofta strand har också varit på studiebesök.

– För mig är det jätteviktigt att möta kunden. Jag har också stått på bondens marknad någon gång. Då tänker jag inte så i första hand på att sälja mycket, utan jag ser det mer som en kundundersökning.

Utöver restaurangerna som köper direkt från henne och som hon själv levererar till, har hon också ett samarbete med frukt- och grönsaksgrossisten Växjö parti. De hämtar varorna direkt vid dörren, vilket ger Ellinor fler timmar i växthuset. Det ger också hennes varor möjlighet att nå längre, t.ex. levererar Växjö parti till kunder i Kalmar. I nuäget säljer hon ungefär hälften till Växjö parti och hälften direkt till restauranger.

Framtidsplaner

– Infrastrukturen är som sagt förberedd för att jag ska kunna växa, men först ska jag få en stabil omsättning där jag är nu, berättar Ellinor. Den ekonomiska biten är jätteviktig, poängterar hon. Jag är noga med att räkna både plantor, antal belysta timmar, skördevikt, arbetstimmar etc. Länsstyrelsens EU-stödsansökan har också medfört att jag behövt upphandla allt i tre led. Det har varit riktigt bra, för då har jag verkligen behövt ifrågasätta och omförhandla.

Ellinors plan är att fortsätta själv så långt det går, utan att anställa. Hon har haft riktig produktion i drygt ett halvår nu och rent ekonomiskt kommer hon att ha kommit ikapp om ett knappt år, berättar hon. Investeringarna är en stor satsning för många år framöver.  

– Det här är en dröm som går i uppfyllelse, avslutar Ellinor vårt samtal. Här på Björkekull bedriver vi nu parallella verksamheter, beskriver hon. Mitt växthus konkurrerar inte med djuren och vi behövde inte bygga på jordbruksmark. En väldigt smidig generationsväxling där både Ellinors familj och hennes föräldrar kan bo kvar, de kan driva parallella verksamheter men samtidigt samarbeta och hjälpas åt.

– När jag är färdigjobbad surrar det ändå odling i mitt huvud – att producera livsmedel är väldigt beroendeframkallande, ler hon.