Vi i Nybrukarna vill att vår produktion ska vara så hållbar som möjligt. Vi gödslar med gröngödsel samt med dynga från närliggande gårdar och stall och använder givetvis inga kemiska bekämpningsmedel. Fröer, plantjord och annat vi köper in är i högsta möjliga mån ekologiska. Dock är vi (ännu) inte KRAV-certifierade. Vilket egentligen är konstigt eftersom vi allesammans är stora förespråkare av KRAV. Vi har som långsiktigt mål att certifiera oss, har haft ett rådgivningstillfälle med ett av certifieringsföretagen, men har än så länge inte tagit steget att KRAV-certifiera oss. Våra argument för att avvakta har så här långt varit:

• Vår diversifierade produktion med andelar som försäljningssätt är inte anpassad till att mätas enligt KRAVs regler. Vi väger t.ex. aldrig vår skörd, och vi gödslar, sår, planterar och skördar hela tiden successivt, vi samodlar flera olika grödor och tillämpar även successiva grödor under samma säsong. Vi har inte hittat något sätt att mäta detta, som inte blir alltför tidskrävande.

• Vi har bara 1-årsarrende på hälften av vår odlingsmark. Och eftersom omläggningstiden är 2 år känns det väldigt osäkert att certifiera den odlingsplatsen.

• Vi jobbar hårt för att minimera vår administration, och att KRAV-certifiera tror vi istället skulle innebära en ökning av administrationen.
• Våra kunder har inte efterfrågat en certifiering. Eftersom vi säljer direkt till våra kunder, utan mellanhänder verkar det som om de är helt nöjda med transparensen vi visar i produktionen via olika kommunikationskanaler.

Alltså: vi ser framför oss att en certifiering skulle innebära extra jobb, samtidigt som vi inte räknar med att kunna öka priset. Därför har vi valt att avvakta med att certifiera oss tills dess att vi ser en tydlig fördel för oss.

Men det här känns ändå inte helt bra för mig. Jag har den sista tiden dessutom stött på ganska många småskaliga producenter som resonerar på samma sätt. Det är administrationen och kostnaden som jag oftast har hört som anledningarna till att inte certifiera sig. Men kanske också kontrollerna – vi verkar i ett land där mängden regler att ha koll på för den småskaliga företagaren ofta känns oöverstigligt redan som det är. Att helt frivilligt addera extra regler ovanpå detta, känns därför inte särskilt motiverande.

För att få diskutera detta motstånd jag både själv känner, och som jag har mött hos många andra små producenter, bestämde jag därför möte med KRAVs ordförande Linus Källander.

Möte med Linus Källander

Linus är uppvuxen på en ekologisk gård i Sörmland. Där var det alltid självklart att odla utan konstgödsel och bekämpningsmedel och välja så naturliga metoder som möjligt. Hans föräldrar var eko-pionjärer som, förutom arbetet på gården, också har arbetat mycket med att starta organisationerna som ska stötta utvecklingen av det ekologiska jordbruket, som exempelvis Ekologiska Lantbrukarna. Så Linus har helt enkelt vuxit upp med engagemanget för ekologiskt och funnits med mitt i de här diskussionerna, ända sedan starten av den svenska ekorörelsen. Själv har han dock främst engagerat sig i frågor om mänskliga rättigheter och demokrati. Han har t.ex. varit med och startat organisationen Sveriges Ungdomsråd. Linus arbetar för närvarande på Regeringskansliet med unga och nyanländas etablering på arbetsmarknaden.
– Samtidigt har det alltid varit hållbar utveckling som varit min drivkraft och det går ju inte att separera dessa frågor från social utveckling. I en hållbar, stabil och demokratisk värld måste vi också kunna producera mat på ett sätt som inte skadar, människor, natur eller djur, säger Linus.

Linus ingång i KRAV gick via Dyrare mat, nu!, en tankesmedja/lobbyorganisation han startade 2010.

Driva på utvecklingen

– Min vision för hållbart jordbruk är väldigt lik den som KRAV har, berättar Linus. Produktionen av mat ska kunna ske utan att belasta framtida generationers möjligheter att försörja sig själva.

– Men jag är också övertygad om att den dagen då all mat är hållbart producerad, kommer KRAV fortfarande att behövas. KRAV kommer alltid ha ett uppdrag i att driva på utvecklingen – den kraften behövs. KRAV kommer fortsätta att spela en viktig roll i att de som vill gå före och vara mer hållbara en alternativen ska kunna få mer betalt för sina produkter.

Ökat värde av det svenska lantbruket

Linus tycker att den klassiska konflikten mellan eko och konventionellt är missriktad. Det ekologiska jordbruket har en del mycket att lära av det konventionella, t.ex. i form av rationella system. Men det konventionella har också mycket att lära av det ekologiska. Vi behöver se att båda varianterna utvecklas.

Är det bra att det finns en konflikt, undrar jag?

Att det finns en konflikt beror ju i mångt och mycket på att KRAV startade som ett alternativ och därmed också som en kritik av det konventionella jordbruket, menar Linus. Sedan är väl konflikten i sig aldrig positiv, fortsätter han.

Men man kan absolut se värdet av att det ekologiska faktiskt driver på det konventionella, säger han. Och genom att vi utvecklar hela det svenska lantbruket mot ökad hållbarhet ökar vi också värdet av hela det svenska lantbruket.

Sedan poängterar Linus vikten av den personliga drivkraften hos den enskilde lantbrukaren. Vilka värden som driver en, vad som engagerar och intresserar en, men också vilka förutsättningar man har.

Hur gör vi matproduktionen fossilfri?

Vad KRAVs roll är framöver, frågar jag?

När KRAV bildades var den ekologiska produktionen så liten att den knappt fanns. Den sågs därför som konstig och ja, alternativ. EUs ramverk för ekologisk produktion kom långt senare. Så KRAV kommer från rollen av att vara pådrivande, att jobba för skapa en marknad för de ekologiska produkterna och skapa enhetliga regler för hur den ekologiska produktionen ska gå till.

I och med EUs ramverk för ekologisk produktion kom till så har KRAVs roll förändrats. KRAV ska nu vara något mer än det EU-ekologiska. Vad som blir allt tydligare, inte minst i vår nya strategi är att vi måste också vara pådrivande, berättar Linus.

Att det finns ett EU-regelverk för ekologiskt samt ett stödsystem som är byggt utifrån detta är bara att förhålla sig till. Det är inte det som är vår drivkraft. Vår definition av hållbarhet ska grunda sig i djupare ekologiska principer än så. I KRAV kan vi bygga in helt andra värden än i det EU-ekologiska. Inom KRAVs regelverk kan vi utveckla produktionen på ett helt annat sätt.

Inom KRAV pratar vi just nu kring klimatfrågan: hur blir vi fossilfria? Det är den rollen jag tycker KRAV ska ha: att driva på gå före, även gentemot de EU-ekologiska. Sedan måste KRAV också  ge ett tydligare mervärde för producenterna.

KRAV-certicera sig som småskalig producent?

Jag som liten, småskalig grönsaksodlare, vad vinner jag på att certifiera mig, frågar jag Linus?
– Jag tycker man kan se det på två sätt, svarar han: dels ska KRAV kunna underlätta din vardag genom att erbjuda ett tydligt stöd i regler och verktyg. Dels är du med och stödjer vårt påverkansarbete gentemot konsumenterna och kan dra nytta av den efterfrågan att vilja köpa ekologiska och hållbara varor som skapas. Själva certifieringen är sedan beviset för att du uppfyller produktion på en viss nivå. KRAV är dessutom en organisation som man kan påverka, vilket inte är fallet med det EU-ekologiska ramverket. För den småskaliga producenten är det självklart viktigt att certifieringen ger ett mervärde i slutändan, fortsätter han.

Jag uttrycker min oro över ökad administration. Han poängterar att ska man följa regelverket ska man ju också tåla att kontrolleras. Tiden och kostnaden för kontrollen ska ju jämföras med att man i slutändan kan få mer betalt för sina produkter.

Kriterie-baserat reglersystem

Sedan fortsätter Linus genom att säga att KRAVs regler ska bli mer lättanvända för dig som producent – där har KRAV ett jobb att göra, menar han. Inte i att sänka ribban, poängterar han, utan i att göra reglerna enklare att följa. Han berättar att man inom KRAV just nu ser över möjligheterna att utveckla kriterie-baserade regler. Syftet är att ha mer målstyrda regler. Det finns ju exempelvis olika sätt att minska sin energiförbrukning eller uppnå en hög biologisk mångfald på. Kan man då sätta en regel/ett kriterium, men inte detaljstyra sättet som producenten uppnår den på, blir systemet mer öppet för dig som producent att välja en metod som passar dig.

Ett sådant system skulle ge mer frihet för producenterna.

Viktiga värdebärare

Jag undrar om KRAV har någon strategi kring om det finns någon viss storlek på producenter man tycker är viktiga eller mindre viktiga att få med sig?

– Vi har en stor ödmjukhet för att det är i primärproduktionen som den stora miljönyttan sker.

De småskaliga producenterna som säljer direkt till konsument blir ju också väldigt viktiga värdebärare. Därför är det viktigt för oss att vi har regler som är användbara för den småskaliga producenten. Vi måste ju också lyssna på vad de småskaliga vill ha ut av KRAV, utöver konkreta regelverk. Vad kan KRAV hjälpa till med? Vi har precis antagit en verksamhetsplan för 2019, vilken har stort fokus på dialog med producenter. Sen tror jag inte man ska tänka att alla småskaliga har samma behov, grönsaksproducenterna har t.ex. inte samma behov som fjäderfäproducenterna.

KRAV ska bli mer synliga

Vad har vi att förvänta oss av KRAV framöver?
Att KRAV blir mycket mer synliga, att vi ska blir en större del av den offentliga debatten. Vi har t.ex. gjort en, för oss, ganska liten kampanj i höst där vi pratat om klimatfrågan kopplat till sommarens torka. Att tala till konsumenten som medborgare och inte bara som konsument är en av våra ingångar framöver, något vi gjorde i den här kampanjen.

Trepartscertifiering bygger förtroende

Linus berättar att han själv stått på Bondens marknad i Stockholm i över 15 år och sålt grönsaker och andra produkter från föräldragården. Han berättar att det absolut finns de som söker efter KRAV-märket, men att de allra flesta nöjer sig med att det är en bonde som säljer. Här tycker han att KRAVs kommunikationsarbete gentemot konsumenterna blir väldigt viktigt: för KRAV gäller det helt enkelt att skapa en efterfrågan på KRAV-certifierade produkter. Då kommer också steget för producenterna att ställa om bli mer självklart. Han är också övertygad om att en tredjepartscertifiering hjälper till att bygga förtroende mellan producent och konsument. – För konsumenten är det ju i princip omöjligt att bedöma om du på kvällarna går och sprider roundup på vallarna eller inte, exemplifierar han.